Kost

Mat jag ätit…

 

Det här med olika typer av dieter är ju bara för skojigt! Det finns allt från den ena ytterligheten till den andra, alla menar att de vet vilken den enda rätta vägen är och debatterna liknar mest ett religiöst krig. Och nu sitter jag här och tänker berätta för er om alla mina egna äventyr i matens underbara värld.

Det finns många olika dieter – jag har provat nästan alla genom åren

Egentligen kanske jag skulle bli en rätt så bra kostrådgivare för jag har provat det mesta. Jag har varit alla typer av vegetarian inklusive vegan (men det var på 70-talet innan de blev först militanta och sedan pk – då var de bara fotriktiga och hemvävda). Fasta gjorde jag förstås, men på den tiden handlade det inte om nån mesig 5:2 eller periodisk fasta. Nä, då gick man all in och fastade i typ två veckor. Sen kunde man hålla sig för skratt (och fick ibland även hålla sig i möblerna när man försökte gå upprätt).

1982 klev jag för första gången in på ett gym. Det tog en vecka så var jag fast i hela den underbara världen och svalde förstås fitnessmaten som koncept med hull och hår. Ris och tonfisk. Kyckling och pasta. Torsk och ris. Proteindrinkar. Det här var typ trettio år före functional foods och energidrycker av olika slag. Keso fanns av ett sort. Naturell. Kvarg hette Kesella på den tiden. Det smakade ingenting med en konsistens av sågspån.
img_7935

Så runt början av 2000-talet kom alla typer av dieter där fokus hamnade på kolhydrater. GI, Atkins och stenåldersmat (som det ursprungliga namnet var på paleo). Och så åtta år senare var det också dags för ”fettboomen” i och med LCHF och i viss mån paleo. Självklart var jag med på noterna även här. Mixade fettkaffe, snaxade på ölkorv och åt kött med bearnaise. Massor av bearnaise. Försökte blåsa rött i min Ketonix och komma i ketos.
smör

När kartan och verkligheten inte stämmer överens

Under alla år har jag också fortsatt träna mer eller mindre intensivt beroende på livssituation. Det jag ibland flyktigt reflekterade över när jag var som striktast med LCHF var att orken fort tog slut, vikterna kändes tunga och löpträning inte ens var att tänka på. Och så var det ju de där retliga kilona (3-4 kg) som satt lite illa till och hindrade mig från att känna mig optimalt vass och tight. Oavsett hur jag optimerade fettintaget, uteslöt mjölkprodukter, drog ner på protein och minimerade kolhydraterna hände inget. Jodå, jag provade till och med äggfasta en vecka. Resultat: ett så pass lågt systoliskt tryck att jag nästan svimmade.
cheatmeal

Så slumpade det sig en period våren 2017 att jag av praktiska skäl kom ifrån det strikta upplägget. Det är lite dåliga möjligheter att steka mat i nya företagslägenheten så jag åt ”som vanligt” ett par månader. Vilket bäst kan beskrivas som en slags blandning av fitnessmat och Medelhavskost. Ingen skräpmat och godis för det äter jag ändå aldrig. I princip var det helt enkelt mer bra kolhydrater och avsevärt mindre fett. Och större mängd mat.
När semestern började fick jag för mig att jag skulle ställa mig på vågen. Jag hade nämligen blivit tvungen att gå ner en storlek i landstingets byxor när jag jobbade och förstod inte varför. Döm om min förvåning när det visade sig att jag gått ner över tre kilo! Och den enda parametern jag förändrat var maten! Träningen hade varit exakt densamma hela tiden.
Det här gav förstås en rejäl nytändning i träningen för nu började jag få både oanade krafter och synliga markeringar. Vilken grej! För varje pass kunde jag lägga på mer vikter och orken verkade aldrig vilja ta slut.

fika2

Och vart vill jag komma med det här…?

Alla kostupplägg, dieter och koncept har sina förespråkare och vetenskapliga studier som stödjer den egna saken. Jag kan bara bidra med en högst subjektiv ”fallstudie” över en enda person – mig själv. Men jag tänker ändå våga mig på att dra några slutsatser av min historia. Dessutom är det ganska tunnsått med historier från de som överger LCHF och som samtidigt upplever sig få fördelar av det i form av viktminskning. Lite som att svära i kyrkan faktiskt.

  • Om kartan och verkligheten inte stämmer överens – så är det verkligheten som gäller.
  • Oavsett om du hör alla andra lovprisa en viss kost kanske den inte är rätt för dig. Våga förändra!
  • Om nåt inte funkar kan man alltid prova att göra tvärtom (och det kan man göra även om man tror nåt funkar för det kanske kan bli ännu bättre!)
  • Att hävda att en viss kost är det enda rätta för alla människor verkar inte stämma
    Om mer kolhydrater och mindre fett – och större mängd mat – kan få mig att orka mer och slipa formen kanske det finns fler som det skulle funka för. Därför ville jag berätta det här.

Så varför gick jag ner i vikt när jag ändrade kosten? Det finns säkert en vetenskaplig förklaring – eller flera. Det enda jag kan reflektera över är att jag vid ett annat tillfälle fått fram markeringar av det slag jag fick efter den här kostomläggningen 2017, och det var när jag åt den ursprungliga varianten av stenålderskost. Inga mjölkprodukter vilket automatiskt medförde ett lågt fettinnehåll samt rikligt med frukt (högt kolhydratinnehåll) och stora mängder mat. Sannolikt var också proteinintaget ganska högt. Med andra ord ungefär samma fördelning av makron som vid den här kostomläggningen. Skillnaden nu är att jag äter ris, bulgur och havregryn. Lite knäckebröd. Banan på gröten, nåt äpple ibland. Och så planerar jag att fortsätta – för att det fungerar.

steak

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.